lördag, januari 27, 2007

Penningdyrkan vs ekologisk nationalism

Dagens politik handlar i grund och botten om en sak idag: Pengar. Från höger till vänster är det synen på pengar som definierar vart man hör hemma på den politiska skalan. När högern talar om ”frihet”, så handlar det huvudsakligen om friheten att själv få förvalta sina pengar utan statens inblandning. När vänstern talar om ”rättvisa” handlar det huvudsakligen om hur de ekonomiska resurserna ska fördelas. Visst finns det andra typiska höger/vänster-frågor, men det enda som tycks vara fullständigt grundmurat är synen på pengar. Guldet är politikens religion, penningen dess frälsare. Detta är förödande. Visst kan man inte helt bortse från pengar, men penningfrågorna kommer alltid att vara relativt kortsiktiga frågor som därmed bör vara av underordnad prioritet gentemot t.ex. miljöfrågor. För säg mig kära penningdyrkare, må ni vara höger eller vänster, vad nytta har vi av era er ekonomiska frihet/rättvisa den dag planeten blivit obeboelig på grund av miljöförstöringen?


Penningdyrkarnas kortsiktiga tänkande kommer även till korta på andra områden t.ex. invandringspolitiken. Det talas om att Europas befolkning åldras. Det talas om att vi måste öppna våra gränser för miljontals utomeuropeiska invandrare –för att klara ekonomin. Men är ekonomin verkligen det viktigaste? Den massinvandring och tillföljande mångkultur som skulle krävas för att rädda ekonomin skulle hota existensen av de europiska folkens etniska och kulturella särarter, och innebära slutet för den västerländska civilisationen såsom vi känner den. Är det rätt? En raserad ekonomi kan återuppbyggas, en nedrustad välfärd kan alltid rustas upp igen. Men när ett folk eller en civilisation dör ut är dom borta för alltid.


Och det är just det här som den här posten handlar om. Är det försvarbart att sälja ut vårt folk, vår civilisation och hela vår planet för kortsiktig ekonomisk vinning? Har vår generation rätt att svika kommande generationer för att gynna sig själva? Svaret är för mig självklart, precis som det bör vara för varje sann nationalist: Nej, en sådan egoism är oacceptabel. Vi måste komma till insikt med att vi som individer inte är viktiga i sammanhanget, faktum är att inte ens vår generation är så väldigt viktig. Det mål vi ska ha för ögonen bör inte främst vara välmåendet för oss själva eller vår generation, utan att säkra en framtid för våra efterkommande som svenskar, västerlänningar och jordbor.


Därför säger jag:
Ned med liberalerna, marxisterna och deras penningdyrkan. Länge leve den ekologiskt medvetna och långsiktiga nationalismen.

tisdag, januari 23, 2007

En bild till


Bilden hämtad från Svenska Nihilistsällskapets hemsida.

måndag, januari 22, 2007

Hemma hos en Moderat


Illustration av Hans Lindström.

söndag, januari 21, 2007

Bloggkartan.se

Jag har placerat min blogg i
Varberg
på bloggkartan.se

(Man var tvungen att skriva en sådan här post för att komma med.)

lördag, januari 20, 2007

"5-åringen överlämnade ett dödshot till sin pappa"

Detta var rubriken på en bloggpost jag läste tidigare idag. För att sammanfatta: En person ringer hem till en familj där båda föräldrarna är aktiva Vänsterpartister, där den 5-åriga dottern svarar. Han utger sig för att vara Sverigedemokrat och mordhotar pappan i familjen. Mamman skriver ett blogginlägg och snart är hela blogg-vänstern i eld och lågor över hur vidriga vi Sverigedemokrater är.


Nästan ingen tycks stanna upp och ifrågasätta om det verkligen var en Sverigedemokrat som ringde, och dom som vågar göra det blir utskällda. Ej heller släpper man igenom kommentarer från Sverigedemokrater som vill ta avstånd från hotet. Anledningen till detta är uppenbar: Man vill framstå som martyrer, och då får allt vad yttrandefrihet och sunt förnuft stå tillbaka.


Låt det inte råda några tvivel om min, eller partiets uppfattning: Hot är inte acceptabelt. Att dessutom lämna hotet till ett litet barn tycker jag är rent svinaktigt. Om personen i fråga mot förmodan skulle visa sig vara Sverigedemokrat, så kommer denne givetvis att uteslutas.
Men vad som inte heller är acceptabelt är det vidriga sätt som bloggägarna och övriga vänsterbloggare hanterar situationen. Att använda ett litet barn som slagträ för att göra sig själva till martyrer och för att svartmåla meningsmotståndare, bara för att man saknar sakliga argument är skamligt.


Egentligen borde man bli chockerad, men efter att ha kikat runt på bloggen är det tydligt att paret bakom den omöjligt kan vara riktigt funtade. Hela bloggen fullständigt stinker av hat och intolerans. Här har vi nämligen två vuxna människor, vars blogg till större delen består av svordomar, utropstecken, och textar vars poäng är att alla som inte tycker som dom antingen onda eller dumma i huvudet. Sådana människor är sorgliga, nästan lika sorgliga som de som ringer och hotar folk på grund av partitillhörighet.

fredag, januari 19, 2007

Heja Måna!

Efter många om och men verkar det nu vara mer eller mindre klart vem som ska bli Socialdemokraternas nästa ledare. Det blir ingen mindre än allas våran Måna Muslim (eller Mona Sahlin som hon själv kallar sig). Måna verkar vara glad, vilket man kan förstå. Men allra gladast är nog vi Sverigedemokrater. Såväl Richard Jomshof som Björn Söder har uttryckt sitt stöd för henne och jag instämmer givetvis i hyllningarna. Av min omröstning här på bloggen att döma verkar Måna även ha stort stöd bland SD:s fotfolk.

Givetvis grundar sig detta stöd inte i att vi gillar Måna, tvärtom. Men genom att välja denna apartheidförespråkande fifflare till ordförande kommer SAP att garantera SD:s plats i riksdagshuset 2010. Eventuellt kan hennes ledarskap även komma att kosta partiet valsegern samma år, något som jag tror skulle ha varit omöjligt annars. Och allt detta för att man tvunget ska ha en kvinna. Hade jag varit medlem i SAP hade jag nog förordat Göran Johansson, en mycket slipad gubbe som skulle ha varit en svår nöt att knäcka för både borgarna och SD. Tråkigt nog för Göran föddes han med fel kön och kan därför inte väljas -i jämställdhetens namn.


Det finns vissa bloggare som menar på att vi Sverigedemokrater gör bäst i att knipa käft om vårt stöd för Måna, om vi nu verkligen vill se henne vald. Personligen tror jag inte vår åsikt spelar någon roll. Hur skulle SAP se ut om dom ändrade sitt val av ledare på grund av vad ett 3 %-parti säger?


Heja Måna!

Resultatet i bloggens omröstning 19/1 -07

tisdag, januari 16, 2007

Dessa hemska ”ungdomar”

Ungdomar är en bråkig kategori människor, det vet var och en som följer nyhetsrapporteringen. När något illdåd begåtts är det allt som oftast dessa nedriga ”ungdomar” eller ”ungdomsgäng” som varit i farten. Nu senast i Köpenhamn. Via Kvällsposten får vi veta att 94 ”ungdomar” gripits efter en olaglig husockupation.

Skippa skitsnacket, Kvällsposten! Ärligt talat, ”ungdomar?” Vad är det för beskrivning egentligen? Är åldern verkligen dessa lagbrytares gemensamma nämnare? Är deras ålder vad som drev dem? Svaret på båda dessa frågor är givetvis nej. Personerna i fråga är socialister, det är vad som förenar dem, och det var vad som drev dem. Och då borde det också vara så man beskriver dem, eller? Epiteten ”ungdomar” används av massmedia för att dölja sanningen när förbrytarna är hemmahörande i en grupp man inte vill kritisera, i det här fallet, banditvänstern. Jag känner inte till så mycket om journalisten Anna Krok som skrivit den aktuella artikeln, men det skulle inte förvåna mig om hon tillhör 68-vänstern.

För att ta ett annat exempel, minns ni invandrarkravallerna i Ronna? Även där talades det om ”ungdomar” (eller som Jerzy Sarnecki uttryckte det: "Buspojkar"). I det fallet blir talet om ”ungdomar” än mer bissart än i Köpenhamnfallet, här var nämligen vissa av ”ungdomarna” i 40-årsåldern. Tydligen var det ändå den mest lämpliga beskrivningen som fanns att tillgå. För att kalla invandrare för invandrare är ju som bekant tabu, då skulle ju alla invandrare misstänkliggöras heter det visst. Då är det lämpligare att kalla dem "ungdomar", eller som i fallet med gruppvåldtäktenpå Hissingen: "Svenskar".

Men är det inte samma sak med ungdomar? Blir inte jag som ungdom misstänkliggjord av rådande nyhetsrapportering?

torsdag, januari 11, 2007

Valstugereportaget från 2002 - nu online!

En vänlig själ på SDU-forumet har klippt ihop det mest centrala ur Janne Josefssons omskriva valstugerepotage från valrörelsen 2002, och laddat upp på internet. Mycket nöje.



onsdag, januari 10, 2007

”Kung Göran och tidens ande”

Följande text är skriven av Matthias Andersson, och publicerades i SD-Kuriren nr 60.


Kung Göran och tidens ande

Roller:
Kung Göran – Svea rikes regent
Sir Vääs – Hans första rådgivare
Kapten – Kapten för slottsvakten

I

Sir Vääs sitter vid ett bord och betraktar en kristallkula när Kung Göran träder in från en dörr till höger, iklädd högtidsdräkt och mantel.

Sir Vääs:
Men se god afton, eders nåd.
Det sägs att både nål och tråd,
I hela riket hämtats in,
Att klä er buk så dryg och trinn.

Kung Göran:
Där har du rätt, min unge Vääs.
När furstlighet ska till att kläs,
Är ingen utgift för abnorm.
Då bör bönderna tas med storm.

Hur ska vi annars imponera?
Goda råd finns knappast mera.
Varken jobb eller pensioner,
Trots de bästa intentioner.

Ack mitt rikets svunna dar!
Varför finns din glans ej kvar?
Varför fylls dina torg,
Utav fattigdom och sorg?

I min skrud jag hoppas vinna,
Vad beundran jag kan finna.
Ty i rikets politik,
Hoppet är ett dystert lik.

Kung Göran snurrar vemodet runt i ett varv och svänger sin mantel. Sir Vääs suckar.

Sir Vääs:
Antar att man ej bör pläga,
Fråga om ni överväga,
Hejda vad vi alla vet,
Skapa vårt arbetslöshet?

Det ser ju alltmer dystert ut,
Med immigrantvåg utan slut.
Och de enda jobb som öka,
Hos polisen står att söka.

Kung Göran:
Tig, din korkade plebej!
Verkar som du glömmer dig,
Det är tabu att kritisera,
Kurd, arab pygmé med mera.

Nej, ditt smala, hala skrälle,
Tjäna nu ditt uppehälle.
Spå min framtid,och ta reda,
På vad ödet mig bereda.

Sir Vääs ser in i kristallkulan. Efter ett tag nickar han.

Sir Vääs:
Som jag trodde, majestät.
Det må låta mig rätt förmätet,
Men min gissning håller tätt,
I den framtid jag har sett.

Slut på tvister och konflikter,
Fattigdom och svikna plikter.
Gryning kommer efter kväll,
Gryning som är nationell.

Kung Göran:
Naturligtvis! Jag kunde ana,
Vad min framtid skulle dana.
Ena splittring i nationen,
Med den nya samhällstonen.

Som filosof oss rådit har:
”Finns folkmandat ej längre kvar,
Staten sina tvivel svälja,
Raskt ett nytt folk åt sig välja.”

Sir Vääs:
Den östtysken var satirist,
Ej filosof, minns jag visst,
En man med humorn som sitt kall…

Kung Göran:
Det passar oss i alla fall.

Det enda stöd som återstår,
Jag nu hos nysvenskarna får.
Och för att detta cementera,
Gammelsvensk må emigrera.

Ny nation! Nytt folk och ära!
Ny lojalitet att svära!
Nationalism i tidens anda,
Ny dag står att randa.

Kung Göran vänder sig mot dörren och ropar.

Kapten! Kör fram mitt ekipage!
Till riksdagen far vårt entourage.
Med hast vi nu till verket skrida,
Stora planer står att smida!

Under tiden stiger Kapten in och knäböjer. Kung Göran går raskt förbi honom och ut genom dörren. Kapten reser sig och följer efter. Sir Vääs sänker långsamt huvudet och sluter ögonen.

II

Sir Vääs sitter vid sin kristallkula. Kung Göran kommer in, iklädd beduinmantel, turban och under det hiphopklädsel med falska guldkedjor. Han är mycket upprymd.

Kung Göran:
Succé! Vilken fest, vilken underbar kväll.
En storslagen fest, mångkulturell.
Jag vinner respekt från var mörk protegé,
Muslim och hindu, liksom gängens arme.

Och Stockholm är rensat från pöbeln till slut,
När svenskarna från sina hem kastats ut.
Man väljer och vrakar bland jobben på AMS,
Och slipper obekväm svensk konkurrens.

Sir Vääs:
Ja, även er hustru en burqua nu bär,
Ett plagg som nog bättre i österled klär.
Och svenskarna fryser i norrländska skogen…

Kung Göran:
Blott nysvenskar vet att sin kung vara trogen.

Plötsligt skyndar Kapten in genom dörren och bugar sig hastigt.

Kapten:
Ers nåd, man gör uppror i Umeås nejd.
En dalmasarme bjuder Stockholm till fejd.
Och skåningar kommer mot staden från söder
Förenade med sina nollåttabröder.

De ämnar rasera ert styre till slut.
Med hacka och spade, med yxa och spjut.
Måhända de funnit er plan något klen…

Sir Vääs:
Måhända de vaknat fast timmen är sen.

Kung Göran:
För nysvenskar hit, ingen tid att försaka.
Låt striderna börja, ta staden tillbaka.
De minns nog min dans, för mig villigt till seger.
Jag rockade loss som en ”ghettoneger”.

Kapten:
Det minns vi nog alla, förlåt majestät.
Ni klampade knappast med ljudlösa fjät.
Men nysvenska hären är spårlöst försvunnen,
Kan ej bland gator och barer bli funnen.

Kung Göran vredgas och griper tag i Sir Vääs.

Kung Göran:
Må gudarnas hämnande eld mot dig ljunga!
Du rådde mig lömskt med tudelad tunga.
En ärelös orm närt vid bröstet jag har,
Vad har du att anföra till ditt försvar?

Sir Vääs:
Ers nåd, minns er titel är kung tolerans.
Låt mig förklara, släpp tag om min svans.
Jag har ej bedragit, jag svär mig helt fri,
Den enda bedragaren här, det är ni.

Kung Göran tar strupgrepp på Sir Vääs med båda händerna och lyfter honom från stolen. Sir Väs talar snabbt.

Ert sinne jag menar, ers högvärdighet,
Det misstolkar för er vad spådomar vet.
Vad tecken berättar om fädernas land,
Kan döljas av dogmer och drömmar ibland.

Ja, morernas fana är borta från slätten,
De valde att vika för vikingaätten.
När dalmasar tågade mot gamla stan,
De for för att söka asdyl i Iran.

Ty vad som är Svea, skall Svea förbli,
Det kan ingen ändra, nej inte ens ni.
Den framtid jag såg var ett folkets mandat.
För något de kallar en ”svensk demokrat”.

Kung Göran släpper taget om Sir Vääs och tar sig förskräckt för pannan.

Kung Göran:
SD! Åh, Gud, säg vad skall jag göra?
Vad kan jag säga? Vad vill de höra?
Måhända de ser att jag har god karaktär,
Om träskor och dalarnas folkdräkt jag bär.

Kung Göran går av scenen, muttrande och klagande för sig själv. Kapten följer honom tätt i hälarna. Sir Vääs sitter ensam kvar och ser efter dem.

Sir Vääs:
Trots vändande av kappa har jag på känn,
Den tronen får Göran nog aldrig igen.
Vad dogmerna skapa är vanskligt och kort,
De drar likt en stormvind i öknen bort.

Men vad är väl troner och gyllene ting?
Det enda som räknas när allt kommer kring,
Är sanning och heder och visshet i själ,
Att Sverige du tjänat… och tjänat det väl.

”Nyheter från Tolkiens Midgård”

Följande text är skriven av Matthias Andersson, och publicerades i SD-Kuriren nr 56.

Nyheter från Tolkiens Midgård

Slaget vid Helm återinförs som helgdag
Rohans president Wigorn avslöjade förra veckan att årsdagen för slaget vid Helms klyfta ska återinföras som helgdag. President Wigorn gjorde sitt tillkännagivande under ett framträdande vid Helms klyfta. Helmsdagen avskaffades som helgdag för tio år sedan, då högtiden ansågs ha blivit fokus för männikocentriska strömningar. Helmsdagen ska från och med nu istället arrangeras som en multikulturell festival med syfte att överbygga gamla motsättningar. På begäran av olika medborgargrupper har statyn av kung Theoden tagits bort från den gamla befästningen. ”Låt Helmsdagen bli en försoningens dag” utropade Wigorn inför åhörarna som inte bara bestod av människor utan också av orcher och andra nyrohanier från södern. ”Som människa vill jag be om ursäkt för vårt förgångna, då rohirrim tilläts provocera orcher och bergsfolk på våra gemensamma slätter.” Wigorn kallade slaget vid Helms klyfta ”resultatet av åratal av mänsklig aggression.”, och lovade större stöd åt invandrare från Mordor som en kompensation för gångna oförrätter. Därefter avtäcktes en staty av Grima Ormstunga på platsen där kung Theodens monument tidigare stått. Statsmannen Ormstunga hyllades för sina försök att överbygga motsättningar mellan människor och orcher i en tid då intolerans och våld härskade.

Multigårds trupper stannar i Moria
Vad toppmötet i Vattnadal beslutade samarbetsorganet Multigård idag att förlänga sina truppers fredsbevarande mandat i Moria på obestämd tid. Som skäl angavs den överhängande risken för terrorattacker från ultradvärgiska grupperingar lojala till den gamla regimen. Multigårds trupper har befunnit sig i Moria alltsedan Gondor gjorde slut på kriget mellan dvärgar och orcher. Den gamle kung Gramm hade utnyttjat missnöjet mot immigrerande orcher i de norra gruvgångarna för att genomföra ett populistiskt program som endast kan beskrivas som artisk rensning, syftande till ”återupprätta Moria som ett dvärgiskt kungadöme”. Multigård, anfört av Gondors delegation, beslutade dock att sådana tankar inte ska ha någon plats i det nya Midgård.
"Jalla, jalla, allt åt alla.
Jalla, jalla, vi vill se Moria falla."

Förste orchiske utbyggdskaptenen hyllas
Multigård toppmöte avslutades med firandet av Vozgar, den förste orch som utbildats till officer i utbyggdsjägarna enligt de nya direktiven om artkvotering. Vozgar mottog sitt diplom inför en sal av applåderande delegater från bergen i norr till Mordor i söder, och höjde yllande sin spikklubba i luften. Spikklubban har införts som ett av utbyggdjärnas nya vapen efter klagomål från flera organisationer på den tidigare människocentrerande arsenalen, som innehöll pilar och spjut alltför avancerade för att kunna hanteras av en orch. Kapten Vozgar kommer att sättas in bland de utbyggdjägare som bekämpar separatister i Fylkes omnejd. På frågan om han trodde det skulle bli svårt att handskas med hobgerillan svarade Vozgar: ”Nej, allt Vozgar behöver är vinäger och stor lägereld.”

fredag, januari 05, 2007

Nej, jag är inte etnopluralist

Under det gångna dygnet har en hel del skrivits om min post ”Varning för massinvandring” på diverse bloggar. Själv ser jag fortfarande inte vad som skulle vara så farligt med den, men då den uppenbarligen väckt en hel del känslor och satt igång diskussioner om mina värderingar känner jag mig tvingad att skriva ytterligare en post för att klargöra vissa saker.

Först och främst: Nej, jag är inte någon etnopluralist. När jag skrev att jag till 20 % var etnopluralist satte jag ordet inom citationstecken. Detta för att jag ansåg att detta kanske inte var den bästa beskrivningen, men att jag inte fann något lämpligare ord. T.ex. så anser jag att välassimilerade invandrare, och då framförallt utlandsadopterade, är att betrakta som svenskar snarare än som Indier, Chilenare, Kineser eller vart än dom nu skulle vara födda. Detta är en åsikt som ingen etnopluralist skulle ställa sig bakom.

Inte desto mindre ser jag ett värde i att världens etniska mångfald bevaras, och ser gärna att detta sker genom kraftigt begränsad invandring, och uppmuntring till återvandring. Åtgärder där jag har partiet officiella och praktiska politik att stödja mig på.

Också i åsikten om att etnicitet är av betydelse anser jag mig stå bakom partiets politik. Sverigedemokrater av skilda uppfattningar har under de senaste dagarna debatterat om det finns något stöd för detta i principprogrammet. Uppenbarligen går det att tolka åt båda hållen. Istället för att ge mig in i den debatten vill jag rikta er uppmärksamhet till vårt familjepolitiska handlingsprogram. Under punkten ”Adoption” kan man läsa:

I egenskap av nationalister inser Sverigedemokraterna den enorma betydelse som starka rötter och en trygg identitet har för varje barns utveckling. Sverigedemokraternas grundläggande inställning är att varje barn så långt det är möjligt skall få växa upp under goda förhållanden med sitt eget folk i sitt eget land. Då detta tyvärr inte alltid är möjligt skall viss utländsk adoption kunna tillåtas.

Här klargör SD tydligt att etniciteten är en faktor som spelar in när man ska definiera vilket folk en person tillhör. Dock betyder det inte att en person med annan etnisk bakgrund inte kan bli svensk, det visade fallet Windeskog med all tydlighet. För de som inte känner till fallet så blev Jimmy Windeskog utesluten ur partiet efter att ha kritiserat Tony Wiklander för att denne hade en utlandsadopterad dotter, vilket i Windeskogs mening var att stödja mångkulturen. Uteslutningen betydde rimligtvis att styrelsen inter delade åsikten, vilket inte jag heller gör.

Så för att sammanfatta. Jag ser inget kontroversiellt med min bild och jag anser inte att jag på något sätt gått emot partiets politik när jag publicerade den. Det är snarare mina belackare än jag som hamnat i fel parti.

torsdag, januari 04, 2007

På tal om LO

Tänkte redan för några dagar sedan skriva en post om LO, men det blev aldrig av. Och igår dök det upp ytterligare en sak kopplat till LO som var värt att skriva om. Det får bli två korta notiser i samma post.


Fel att hacka LO:s hemsida

Som ni säkert har läst har LO fått sin hemsida hackad, och där sajten låg hittade man under några timmar istället en text som hävdade att LO-medlemmarnas pengar användes till att smutskasta småföretagare. Detta är iof sant, och smutskastningen stannar ju inte där, utan drabbar alla som inte står med mössan i handen när arbetarrörelsens pampar kommer på besök. LO:s ledning må vara en samling giriga, egoistiska maktmissbrukare, men faktum är att det är deras demokratiska rättighet att vara det. Att man inte gillar någon berättigar inte att utsätta denna för brott. Skäms på er, hackare.

Bilden är ritad av Kalle Strokirk, jag hoppas att han inte bryr sig om att jag använder den.


Karl-Olof är en riktig knäppgök

Att LO inte gillar SD är ingen hemlighet. Ej heller att dom inte klarar av att bemöta SD med någon saklig kritik. Senast i raden över pinsamma angrepp är Transports Karl-Olof Andersson. SD är nazister menar Andersson. Hans argument för detta är:
1, SD betraktar inte samer som svenskar
2, SD tycker att fackföreningarna har fått för mycket makt.
Om vi börjar med punkt ett så delar väl SD sin åsikt med SAP? Dessa brukar ju kalla samernas för Sveriges ursprungsbefolkning. Hur kan man vara ursprungsbefolkning om man inte ens är ett eget folk? Är ditt eget parti också nazister, Karl-Olof?
Gällande punkt två så delas denna av Moderaterna. Är Reinfeldt och hans grabbar nazister de med, Karl-Olof?
Läs även Tommy Funebos postning: Infiltratör eller lallare

Bör jag uteslutas ur SD?

Min förra post har resulterat i en minst sagt hetsig debatt. Faktum är att den blev så hetsig att jag kände att jag var tvungen att gå in och stänga den, något som jag aldrig gjort förr. En person som valde att vara anonym (otrevligt folk brukar vara det) hävde ur sig en hel del mindre trevliga saker mot både mig och andra debattörer. Jag är inte någon ”seriös demokrat”, jag förkastar de mänskliga rättigheterna och folk som inte höll med om detta kallades för terrorister. Anklagelser som dessa har vi hört förr, och det är inget jag i vanliga fall skulle ta någon större notis om. Men detta fall sticker ut ifrån mängden. Det var nämligen varken en liberal eller en socialist som låg bakom inläggen, det var en person som påstod sig vara medlem i SD. Det som fick Anonymous att gå i taket var min formulering om att massinvandring utgör ”ett allvarligt hot mot världens etniska och kulturella mångfald”. Det här att vilja bevara den etniska mångfalden var ren rasism enligt Anonymous, som vidare menade att han/hon hade principprogrammet bakom sig och att var och en inte delade hans/hennes renodlade kulturnationalistiska synsätt inte hade i SD att göra. Detta vållade inte helt oväntat debatt när SD:are av en mer etnopluralistisk uppfattning protesterade. Helt klart är att olika viljor samlas i vårt parti och att alla sidor anser sig ha stöd för sina åsikter i partiets program.

Själv kallar jag mig varken kulturnationalist eller etnopuralist, det räcker gott och väl med att bara vara nationalist för mig. Men om frågan som nu är fallet ställs på sin egg skulle jag nog säga att jag uppfattar mig själv som 80 % kulturnationalist och 20 % ”etnopluralist”, eller vad man nu bör kalla det. Jag anser att folk från båda lägren kan samsas i SD, givetvis inom vissa gränser. Frågan är om inte Anonymous genom sin likgiltighet till alla de unika folkens rätt till överlevnad gått över denna gräns. Jag skulle rekommendera medlemskap i Folkpartiet, men med tanke på det intoleranta sätt du bemöter interna meningsmotståndare på betvivlar jag du överhuvudtaget ät lämpad att vara verksam inom ett politiskt parti.

Kommentarfunktionen kommer tills vidare att lämnas öppen på den här posten för frågor och åsikter i ämnet. Vilka tolkningar kan man göra av principprogrammet? Är man rasist om man värnar om global, etnisk mångfald? Bör jag kastas ut ur SD?
Anonymous, du är också välkommen att delta i diskussionen om du:
1, Klarar av att bemöta meningsmotståndare med respekt.
2, Står för dina åsikter och går ut med ditt fulla namn.


PS. Idag anklagas jag för extremism, förra veckan kritiserades jag för att jag inte var tillräckligt hård. Det finns bredd i SD. Det råder det inget tvivel om.


Skäl för uteslutning?

tisdag, januari 02, 2007

Varning för massinvandring