måndag, mars 21, 2005

Socialdemokratiskt struntprat

Så var det dags för ännu en kampanj mot ”rasism”. Den här gången har turen kommit till Socialdemokraterna och deras underhuggare inom fackföreningsrörelsen som lanserat ”Jobbare mot rasism”.

Det första jag reagerade på är att det ingenstans på sidan klargörs vad rasism egentligen är och varför den skall bekämpas.
Sidans egentliga syfte är dock inte svårt att se. Större delen av materialet på sidan är direkt hets mot Sverigedemokraterna. Detta är inget konstigt. Enligt de undersökningar som gjorts så är det arbetare som är mest kritiska till den massinvandring som bedrivs idag och det är just därifrån som såväl SD som SAP får majoriteten av sina röster. Ett parti som kan ta röster från vänsterblocket samtidigt som man är beredd att samarbeta med de borgerliga är givetvis en mardröm för Socialdemokratin, SD är det enda parti som på sikt kan bryta SAP:s maktmonopol.
Argumenten som framförs är emellertid av låg klass och består till stor del av direkta felaktigheter som inte skulle hålla i en debatt.

Utöver den direkta hetsen mot SD gör man även sitt bästa för att slå hål på partiets argument. Bl.a hävdas det att dagens invandring främst skulle bestå av flyktingar och att Sverige är tvungna att ta emot dessa för att inte bryta mot internationella konventioner. Detta kan lätt motbevisas genom ett besök på Migrationsverkets webbsida. Detta vet Socialdemokraterna, och därför har dom beslutat att stryka benämningen "Humanitära skäl" vid asyl och ersätta det med ”skyddsskäl” för att skapa en illusion av flyktinginvandring.
Låt oss göra klart att det inte är några idioter som gjort sidan. De många felaktigheterna handlar inte om missförstånd utan om medvetna lögner.

Som brukligt är vid dylika kampanjer ägnas även här utrymme åt att måla ut invandringen som nyttig och berikande. Men uppenbarligen anser sig inte arbetsgruppen själva vara i behov av någon invandrad kompetens, samtliga 8 personer är nämligen infödda svenskar. Här kan vi verkligen tala om hyckleri!

Givetvis finns det mer att anmärka på men för att inte bli långrandig avslutar jag nu min text med denna lilla fundering: På sidans hävdas det att kampen mot "rasism" (dvs ifrågasättande av mångkulturen) är fackets viktigaste uppgift. Som medlem i LO trodde jag att det viktigaste var att kämpa för mina och andra arbetares rättigheter. Tänk vad fel man kan ha.

  • Jobbare mot rasism
  • torsdag, mars 03, 2005

    Brutet tabu

    Håller debattklimatet i Sverige på att förändras? Att påtala invandringsrelaterad problematik har fram tills nu varit i det närmaste tabu i svensk media. Men under februari sändes två TV-program som rönt stor uppmärksamhet och fått utstå mycket kritik. Först ut var SVT:s uppdrag granskning som lät Janne Josefsson göra ett reportage om invandrare som lurade till sig pensioner som dom inte var berättigade till. Sedan var det TV3:s tur som i programmet Insider belyste invandrares överrepresentation inom brottsligheten. Båda inslagen följdes av emellertid av en debatt, en debatt mellan personer som dock alla var ytterst politiskt korrekta i sina analyser av vad dom just sett. ”Utanförskap”, ”bristande integration”, ”socialt problem”. Samtliga ”experter” som deltog var eniga om att det ingalunda var invandrarnas eget fel, skulden skulle läggas på samhället. Punkt slut.
    Detta räckte givetvis inte till för att blidka de många multikultiförespråkare som föredragit fortsatt censur och ensidig propaganda. Båda programmen utsattes för häftig kritik, Insider blev till och med polisanmält för hets mot folkgrupp. Om det blir något av denna anmälan återstår att se.
    Uppdrag granskning och Insider får här mitt fulla stöd. Obekväma sanningar som tystats ner allt för länge fick slutligen komma ut i ljuset. Varför SVT och TV3 gjort denna kovändning förblir dock ett mysterium för mig. Enligt egen utsago är det för att förhindra att ”mörkerkrafternas” (läs: nationalisternas) myter tillåts slå rot hos folk. Snarare så är det ju så att programmen visat att vi nationalister haft rätt i vad vi sagt i alla år. Oavsett vad programmakarna har haft för uppsåt så är det bara att tacka och ta emot. Mångkulturens förespråkare har inget att vinna på att dessa fakta når folket, men det har vi.